Historia

Holmsjö

Hembygdsförening

Webansvarig: Björn Ericsson

Bilder om inget annat anges: Björn Ericsson

Hemsidan uppdaterad: 2018-12-16

I samarbete med

Holmsjö hembygdsförening gav 1998 ut en liten bok om Holmsjö som sammanställdes av några engagerade medlemmar. Boken heter

"Några glimtar från det gamla Holmsjö". Boken är för närvarande slutsåld, men det finns planer på en reviderad utgåva. Information kan fås genom Björn Ericsson (bjorn.j.ericsson@telia.com).

Nedanstående historia är en redigerad och något aktualiserad version av bokens inledningskapitel.

Historia

Holmsjö är en gammal by, förmodligen äldre än vad Ni tror. Själva namnet är ett färdigbildat naturnamn, varför man inte kan säga så mycket om det. Byn ligger i Sillhövda socken. Det namnet kan man i alla fall tolka. Det kommer från sjön Sillhövden och det betyder huvudet/överänden på Sälgtorpsån = Silletorpsån.

 

Byn Holmsjö låg omgiven av sjöar innan all sjösänkning började. Runt oss har vi Holmsjön som ursprungligen var betydligt större och då fanns inte Hembygdsön, utan den enda ö som fanns var Ekön. I dag finns det en kedja av små sjöar som hänger ihop och passerar Holmsjö. Högst upp har vi bl a Skäravattnet, sedan kommer Kroksjön, Bredasjön, Holmsjön, Långgölen och Sillhövden som sedan fortsätter i Silletorpsån och passerar Nävrasjön innan den fortsätter mot havet.

 

Den gamla byn Holmsjö finns omnämnd i historien ett antal gånger. Första gången nämns den i ett gåvobrev från kung Magnus Eriksson till biskopen i Växjö som fick åtta byar i Fridlevstads socken till ”sitt biskopsbord” 1349. Hur länge dessa byar stannade i biskopens ägo vet vi inte riktigt eftersom Blekinge redan 1360 åter blev danskt – och förblev så fram till 1658 i Roskildefreden.

 

Holmsjö har alltid legat vid landsvägen mellan Växjö via Fuhr till den gamla staden Lyckeby. När sedan Karlskrona anlades 1680 blev den verkligen en betydelsefull väg. Trots det har det aldrig funnits någon gästgivargård i Holmsjö, vilket det lär ha gjort straxt hitom Fuhrs bro, dvs på den danska sidan om riksgränsen.

 

På 1300-talet var byn inte så stor, och den låg inte heller där den nu ligger. Ursprunget till Holmsjö var fem gårdar i en samlad by vid en bygata på andra sidan om ängen norr om Holmsjön. Eftersom det är sjörikt här hade man naturligtvis en egen skvaltkvarn några hundra meter norr om byn. Man hade också ett eget kapell! När, var och hur är lite osäkert. Det finns en skriven berättelse av Anders Bager, som var kyrkoherde i Fridlevstad 1660-1691. Han trodde att kapellet kunde vara från katolsk tid, alltså före 1527. Enligt historien skall det ha bränts ned under nordiska sjuårskriget 1563-1570. Kapellet skall ha legat på ängen söder om den dåvarande byn men norr om Holmsjön, den sk Karpalyckan och den platsen är fridlyst sedan 1846. Enligt en gammal sägen skall kyrkklockan finnas sänkt i Holmsjön!

 

Efter den här tiden var det ganska lugnt i de här trakterna – bortsett från några hundra års krig som Sverige var inblandat i. Det som mest förändrade byn kom 1827 genom ”Laga Skiftet”. Skiftet verkställdes 1833 och det medförde att byns mark delades upp, vägarnas bredd bestämdes, samfälld mark beslutades.

 

Men innan dess hade det bildats ett kapellag 1767, Sillhövda kapellag, och den nya kyrkan byggdes i trä 1768 vid Sillhövden, Det byggdes även en klockstapel.

 

Den första skolan i Holmsjö fanns i sockenhuset vid Sillhövda kapell och där började undervisningen 1831. Den här läraren, som hette Johan Petter Pettersson, förde en ambulerande tillvaro mellan sockenstugan och olika bondgårdar där det också undervisades. Under hela sin skrev han en ”Skolebok” där både föräldrarnas och barnens namn fanns angivna. Boken är skriven med verklig skönskrift och är på hela 291 sidor!

 

Med de stora reformerna på 1800-talet började Holmsjös storhetstid – skråväsendet avskaffades, näringslivstvånget lindrades – och man började prata om en järnväg!

 

Redan 1830 flyttade den förste hantverkaren hit, garvaren Carl Magnus Mårdh och bosatte sig vid inflödet till Holmsjön. Han bodde kvar till 1863. Men det flyttade hit fler hantverkare och affärsidkare.

 

1870 ställde Karlskrona kommun upp med ett lån på 500 000 kr till järnvägen, 1871 påbörjades arbetet och den 5 augusti 1874 skedde den stora invigningen. Kl 12 startade tåget med kungaparet ombord för att via den nyanlagda staden Emmaboda anlända till Karlskrona om aftonen kl 5.25. Karlskrona var naturligtvis flaggprytt och det sköts salut för kungaparet.

 

Nu var detta inte det första kungabesöket i Holmsjö (även om man undantar skrönan om att det var Erik XIV som brände kapellet). En dag 1830 stannade Karl XIV Johan i Holmsjö och åt middag (om det har J O Holmkvist skrivit i Blekinge läns tidning 1896). Det senaste kungabesöket var faktiskt på Gustav VI Adolfs Eriksgata 1954 då han sov över i sin järnvägsvagn på Holmsjö station, vaktad av hemvärnet.

 

Men tillbaka till byns utveckling. I samband med att järnvägen kom, blev det ett stort uppsving för byn. Hit flyttade handlare, bryggare, garvare, bageriidkare, urmakare, skräddare och smeder m fl. Ett slag fanns det till och med 6 lanthandlar i själva byn.

 

Den egentliga industriperioden började på 1890-talet då grosshandlare August Ekedal i Karlskrona startade träindustri med såg och hyvleri, samt en stärkelsefabrik nere vid Sillhövden. Denna industri drevs av en ångpanna, och en del av väggen finns fortfarande kvar. Det anlades ett mejeri och eventuellt också en kvarn. Men det mesta brann ner 1902. Ekedals villa på Ekön klarade sig i alla fall och den omvand-lades till fru Hedvig Lindholm-Eneroths sjukhem (hon vårdade lungtuberkulosa genom att påverka mathållningen, vilket enligt läkarna naturligtvis var helt vansinnigt eftersom hon inte hade någon medicinsk utbildning!)

 

Delar av industrin fanns dock kvar i form av såg och snickeri under några år. Och 1929 byggdes det ett nytt mejeri (där pizzerian nu finns). 1943 ändrades verksamheten till Sillhövda sparbank.

 

Järnvägen hade en mycket stor betydelse för utvecklingen under hela 1900-talet. Dåtidens tåg gick ju inte så fort, utan hade tid att stanna på alla små hållplatser längs vägen. (Tänk bara på hur länge det fanns banvakter som skulle kontrollera rälsen mellan varje tåg och som skulle stänga grindarna så att ingen blev påkörd av tåget!) Det fanns naturligtvis även lite snabbare tåg som bara stannade på de större stationerna, så kallade snälltåg. Under 1960 och 70-talen vände tyvärr utvecklingen helt om och bilen blev det stora kommunikationsmedlet! Det blev till och med så att det inte fanns några tåg som stannade från Emmaboda och in till Karlskrona. Det verkade politiskt som om man inte trodde att människor behövde åka kommunalt från närorterna. Nu har vi – i olika omgångar – fått tillbaka tågstoppen i Holmsjö. Nu börjar man inse att det gemensamma åkandet är miljövänligare och mer ekonomiskt – men transportmedlen måste ju stanna för att det skall fungera! Ibland har man talat om att spara 2 minuter på sträckan Växjö – Karlskrona genom att inte stanna i Holmsjö! (1874 tog det 5 tim 25 min!)

 

Politiskt sett har Holmsjö-Sillhövda tillhört Fridlevstads socken, men 1848 bildade man en egen socken – Sillhövda socken. Redan 1859 anslog man 153 riksdaler till ett bibliotek. 1863 kom den nya kommunallagen och då försvann sockenstyrelsen med sin socken-nämnd och sockenstämma. Nu bildades i stället en kommunalnämnd och en kommunalstämma som skulle hantera de borgerliga frågorna medan ett kyrkoråd och en kyrkostämma skulle svara för de kyrkliga ärendena. Eftersom det var framåtskridande och utveckling så ändrade man redan 1918 kommunalstämman till kommunalfullmäktige – men fortfarande i Sillhövda!

 

1952 kom nästa ändring. De små kommunerna slogs samman till större och 1954 uppgick Sillhövda i Fridlevstads kommun (Antalet kommuner i Sverige minskade då från ca 2 300 till 823 stycken). Redan 1962 var det dags för nästa sammanslagning då Tving fördes till Fridlevstads kommun. Men det räckte inte med detta. På 1970-talets början kom nästa sammanslagning och 1972 fördes Fridlevstads kommun, tillsammans med många andra, till Karlskrona kommun så nu fick Blekinge bara fem kommuner!

 

Holmsjö har alltid haft en stark småföretagaranda. Under årens lopp har det funnits ett otal olika småindustrier (från antikvariat via möbelaffär, skomakare, slaktare till urmakare) – liksom det gör idag!

 

I dag finns här några hundra olika småföretag i den norra delen av Karlskrona kommun (om vi räknar norr om Rödeby och upp till Smålandsgränsen). Och det finns en vilja att utveckla den här bygden!

Vi har i Holmsjö hembygdsförening fått EU-pengar för ett projekt som heter ”Byutveckling i Holmsjö”. Det innebär att vi har arbetat med en del projekt som renovering av stugorna på hembygdsön, iordningsställande av museimiljö, iordningsställande av betesmark för får för att hålla kommunens mark mellan riksväg 28 och Sillhövden betad för att få en vacker utsikt, vi har försökt bevara den genuina järnvägsmiljön genom att överta och flytta järnvägsmagasinet med flera andra projekt. Enligt EU-projektet skulle vi satsa 1 314 timmar ideellt under 3 år och på ett år arbetade ideellt i 1 998 tim!

 

Under senare tid har Holmsjö även fått mycket bra rykte för den ideella viljan och ideella verksamheten genom projektet Allhallen där bygden ställt upp med en otrolig mängd ideell arbetstid och pengar (andelar i Allhallen) för att förverkliga projektet. Detta har skett i samarbete med kommunen som samtidigt byggt om den gamla skolan till en ny modern skola. Visserligen blev det inte så många lektionssalar som vi önskade – därför finns det två moduler/lektionssalar kvar efter ombyggnadstiden!

 

Så här kan en bys levnad under 700 år beskrivas lite kortfattat!

HOLMSJÖ BY

Holmsjö Hembygdsförening, info@holmsjo.se.